Vänner...

Tur man har vänner! Vissa kommer och stannar länge, andra passerar förbi ganska snabbt men ger ändå många gånger avtryck som finns kvar länge.

Sedan finns det dom som kommer in och i början får dig att må toppen. Efter ett tag börjar varningstecken komma och tillslut går det inte längre, du mår skit, undrar vad du gör för fel och varför vederbörande inte vill umgås längre.

Har haft många sådana "vänner" i mitt liv. Den senast får mig fortfarande flera månader senare att ifrågasätta mig själv. Visst, vet att det inte var jag som gjorde fel, utan sa stopp istället, men ändå finns tvivlen där ibland.

Försöker fokusera på det som är bra i mitt liv och är så glad över alla vänner som finns för mig!

Tyst o tomt...

Igår drog stora dottern iväg på konfirmationsresa och ska vara borta en vecka. Dom andra två barnen är hos sin pappa. Så jag är själv hemma och hatar det!

Vill ju träffa någon som tycker om mig som jag är.... En ensamstående mamma med tre barn, ett jobb som gör att jag ibland måste jobba över, bor i en liten lägenhet utanför stan men ändå vill göra massor som inte finns tid eller möjlighet att göra.

Visst har jag vänner men de flesta av dom är själva med sina barn eller i relationer vilket gör att en kväll ute och umgås inte är speciellt prioritrat. Så många kvällar tillbringas ensam hemma och här lär jag inte träffa någon! Mina manliga kollegor på jobbet, vilket är 90% av kollegorna, vill inte heller umgås, fattar inte varför, är kanske som en tidigare kollega till mig sa: Du måste vara livsfarlig....

Så som tjej i en mansdominerad branch är det inte heller lätt att hitta någon. Funderar ibland på vad det är för "fel" på mig men kan inte sätta fingret på vad det kan vara.

Jaja, det ger sig så småningom men lite tråkigt är det ändå.

Besviken...

Mest på mig själv! Varför låter jag mig bli behandlad som skit? 

Här har jag kämpat för min egen skull och även för barnen. Så kommer någon och säger något som jag uppfattar som kritik. Vad händer då tror ni??? Jo! Jag tar åt mig och känner mig värdelös, det jag gör är tydligen inte bra för den/dom personen/-erna. 

Jag vet så väl att jag inte ska ta åt mig så men gör det iaf. Lika med både egentid, kärleksliv, familjeliv och arbetsliv! På samtliga plan verkar jag ha misslyckats under dom sista månaderna. 

Behöver verkligen någon som peppar mig annars kommer jag snart inte orka längre!

Funderar lite på vad en ensamstående, medelmåtta till trebarnsmor skulle vilja ha. Kommer inte på något bra nu. Vad har jag att erbjuda? Varför skulle någon vilja umgås med mig? Många förvirrade tankar så här på kvällskvisten!

Lägger igen mina gluggar och sover lite nu. Godnatt!

Rörigt....

Det är det både i huvudet, hemmet och på jobbet just nu! Mycket som ska klaffa. Köket ska bli klart, projekt på jobbet som måste bli klara i tid och huvudet måste rensas. 

Börjar få lite ordning på några delar men för att jag ska känna mig lugnad måste något bli klart! Om tre veckor är målet för köket satt! Till semestern är målet med jobbet att alla lösa trådar som finns nu ska vara lösta. 

I huvet är målet satt till så fort jag kan för där betas punkter av hela tiden! Endel kommer till och annat försvinner. Finns mycket att jobba på.

Men nu kör vi en sak i taget: fokus på köket och att jag mår bra! :-)

Kram på er alla!

Hej vad det går...

Här är full fart på renoveringen av köket. Ska bli så skönt när det är klart. :-) Just nu bor vi i fullständigt kaos, allt som borde vara i köket är utplacerat i alla andra rum och där det fanns en yta över...

Tur jag är ledig i veckan så jag enbart kan fixa med detta. 

Resultat kommer när det är klart. :-)

Ha en bra vecka alla goa läsare. :-)

Ojojoj...

Det finns dagar när jag önskar det gick o stoppa huvet i sanden o hoppas på att allt löser sig ändå...
Funkar ju inte riktigt så och efter den här dagen känns det i skallen att det hänt massor av sådana saker.

Som tur är handlar det idag bara om materiella ting och utan större skador. Vilket i sammanhanget inte alltid blir så.

Gott det är kort vecka o att det snart är helg! :-)

Usch...

Jag hatar verkligen det här... Har åkt på stressmage igen och nu funkar inget...

Som tur är har jag kunnat ligga hemma idag utan att bry mig om jobbet. Kände bara att jag var tvungen till detta för att orka. Så kommer bli några dagar nu med att bara äta skonsam mat för magen. Är redan lite bättre men inte bra ännu.

Har även fått stora tjejen att hjälpa till med målningen. Ska måla om väggarna i vardagsrummet innan mina soffor kommer för att få det lite snyggare... Så efter att jag maskerat listerna sittande på golvet, vilket funkade mellan magkramperna, fick hon börja måla. Själv låg jag på soffan o kollade på... Tills det var dax att måla nere vid listerna för då kunde jag hjälpa till. :-)

Imorgon blir det jobbet, iaf halva dagen. Sedan får vi se om jag orkar mer...

Ha det gott nu!!!
Kram