Här har jag kämpat för min egen skull och även för barnen. Så kommer någon och säger något som jag uppfattar som kritik. Vad händer då tror ni??? Jo! Jag tar åt mig och känner mig värdelös, det jag gör är tydligen inte bra för den/dom personen/-erna.
Jag vet så väl att jag inte ska ta åt mig så men gör det iaf. Lika med både egentid, kärleksliv, familjeliv och arbetsliv! På samtliga plan verkar jag ha misslyckats under dom sista månaderna.
Behöver verkligen någon som peppar mig annars kommer jag snart inte orka längre!
Funderar lite på vad en ensamstående, medelmåtta till trebarnsmor skulle vilja ha. Kommer inte på något bra nu. Vad har jag att erbjuda? Varför skulle någon vilja umgås med mig? Många förvirrade tankar så här på kvällskvisten!
Lägger igen mina gluggar och sover lite nu. Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar