Gamla minnen!

Idag har det gått att läsa i sociala medier och i tidningar om en tjej som gav en av sina mobbare svar på tal.

Det får mig att fundera på alla mina år i grundskolan. Alla år av sparkar, glåpord, ensamhet, självmordstankar o taskiga kommentarer. Nio år av ett nästa konstant rent helvete. Idag har jag lagt det bakom mig men när jag ser någon bli mobbad eller hör talas om detta kommer känslorna tillbaka.

Det värsta som jag upplevde var den gången i femte klass när en lärare kläcker ur sig: Jag förstår inte hur du kan vara med o mobba, du som vet hur det är att bli mobbad... Till saken hör att jag inte hade valt sida utan höll mig utanför tjafset. Men just känslan av att dom visste utan att göra något åt saken. Alla struntade i det när det handlade om mig men om några andra i klassen började bråka togs det tag i direkt.

En annan gång jag minns tydligt är när klasskompisen i raden bakom mig satt och ritade på mig och mina kläder, sa till personen flera gånger att sluta. Efter en stund blev jag så arg att jag ställde mig upp, vände mig om och gav personen en örfil... Gissa vem som fick skit för den händelsen! Inte den som ritade iaf.

Vad jag minns har ingen av mina plågoandar bett om ursäkt, har inte förväntat mig någon heller.

Idag väljer jag att inte umgås med mina plågoandar. Ganska naturligt då jag efter gymnasiet valde att flytta många mil bort och skapa mig ett liv med sambo och barn. Finns inga planer på att flytta tillbaka heller, jag trivs med livet här, har ett bra jobb och några mycket goda vänner.

Visst har det präglat mig, släpper inte vem som inpå livet. Tar lång tid innan jag litar tillräckligt på människor runtomkring mig. Men på det stora hela mår jag bra idag.

Finns ett antal människor som alltid stod bredvid mig under den här tiden och till er vill jag säga: tack för att ni fanns där då! Tyvärr har vi av olika anledningar tappat kontakten under åren som gott men ni kommer alltid finnas i mina tankar som goda vänner!

Visst, jag har säkert gjort taskiga saker jag med under min uppväxt men inte vad jag minns satt det i system.

Skriver inte detta för att få sympatier utan mer för att belysa problematiken runt mobbning och att det tyvärr ofta är den mobbade som själv måste säga ifrån för att det eventuellt ska hända något! Styrka till alla som någon gång blivit mobbade! Det är inte er det är "fel" på utan mobbarna! Tänk på det!

Nu måste det snart vända???

Efter att det under en period hänt mycket skit runt mig så borde det snart vara slut på det...

Idag på väg hem från jobbet studsar det upp en råbock någon meter framför bilen. Smällen gick inte undvika och mycket plast, lampglas mm yrde om min stackars bil. Själv blev jag mest chockad och stirrig, var helt uppe i det blå flera timmar efteråt.

Men trotts all skit dyker det upp små ljusglimtar, killen som kom i bilen från andra hållet var polis, på väg till jobbet. Tack för den då han fixade allt praktiskt med anmälan, jägare och utmärkning av platsen samt fixade till bilen så jag kunde ta mig hem iaf. :-)

Ska bli intressant se hur länge jag blir av med bilen, mycket plast som måste bytas, lampor som är helt kraschade och jag misstänker att huven också fick sig en smäll...

Men viktigast är ändå att jag klarade mig, bilen är ju "bara" materiella ting som går att ersätta. :-)

Imorgon är en ny dag och jag ska hämta min jobbdator på bygget där den blev kvar förra veckan. :-) Tack o lov behöver jag inte köra min bil den här gången. ;-)

Vilken dag...

Vissa dagar borde jag inte ens lämna sängen. Idag har varit en sådan dag.

Dagen började utan missöden men efter frukost gick det bara utför. Var på ett möte 11 mil bort, som jag lika gärna hade kunnat skippa. Väl tillbaka på kontoret upptäckte jag att min dator blev kvar på bygget. Stor SUCK! Som tur är har vi datorer det går att låna så har en sådan till onsdag då nästa tripp till dagens bygge är inplanerat. Men lite surt är det då jag hade endel filer i den som jag behöver.

Sedan fortsatte jag ut till en annan arbetsplats jag brukar vara på. Dit gick det utan bekymmer, när jag skulle lämna glömde jag bort att "checka ut" parkeringen så bara vända och åka tillbaka.

Väl på väg hem insåg jag att det kan vara bristen på riktig lunch i tre veckor som var problemet så bara fixa lite mat. La mig även att vila lite med lillkillen som hälsade på.

Tillbaka i stan för årets sista torsdagkväll på torget, betalar parkeringen,  flyttar bilen lite då jag inte stod helt ok i rutan, går ur, låser bilen och börjar gå.... Inser då att jag har parkeringsbiljetten i handen fortfarande...

Blir spännande se hur den här dagen slutar. ;-)

Hej vad det går!

Det har redan passerat två veckor av min semester.

Efter en vecka med underbart väder var det idag dags för dotterns konfirmation och vad händer då! Jo, regnet har mer eller mindre öst ner... Så grillat under parasoll och paraplyer, men det blev bra ändå... :-)

Nästa vecka ska jag bara slappa och göra saker jag tycker är kul. :) Får se lite hur allt fortlöper för sedan är det dags gå tillbaka till jobbet. Vet redan att det är mycket som måste tas tag i direkt när jag kommer tillbaka. Så blir full fart direkt.

Har även annat i mitt privatliv som måste fixas och tas tag i. Ska bli skönt vara barnledig några veckor. Tur jag har förstående vänner som orkar med mig...

Kram!

Semester

Tänk vad det är skönt med lite semester. Den här veckan har jag haft lite ledigt med mina små hjärtan. Vi har ägnat oss åt saker som dom velat göra.

Om bara några dagar kommer stora hjärtat hem igen och nästa vecka är det full fart med en konfirmation som avslutning.

Tiden går så fort och snart är det dags för jobb och vardag igen. Vill ha lite egen tid och vet att det kommer så småningom.

Vänner...

Tur man har vänner! Vissa kommer och stannar länge, andra passerar förbi ganska snabbt men ger ändå många gånger avtryck som finns kvar länge.

Sedan finns det dom som kommer in och i början får dig att må toppen. Efter ett tag börjar varningstecken komma och tillslut går det inte längre, du mår skit, undrar vad du gör för fel och varför vederbörande inte vill umgås längre.

Har haft många sådana "vänner" i mitt liv. Den senast får mig fortfarande flera månader senare att ifrågasätta mig själv. Visst, vet att det inte var jag som gjorde fel, utan sa stopp istället, men ändå finns tvivlen där ibland.

Försöker fokusera på det som är bra i mitt liv och är så glad över alla vänner som finns för mig!

Tyst o tomt...

Igår drog stora dottern iväg på konfirmationsresa och ska vara borta en vecka. Dom andra två barnen är hos sin pappa. Så jag är själv hemma och hatar det!

Vill ju träffa någon som tycker om mig som jag är.... En ensamstående mamma med tre barn, ett jobb som gör att jag ibland måste jobba över, bor i en liten lägenhet utanför stan men ändå vill göra massor som inte finns tid eller möjlighet att göra.

Visst har jag vänner men de flesta av dom är själva med sina barn eller i relationer vilket gör att en kväll ute och umgås inte är speciellt prioritrat. Så många kvällar tillbringas ensam hemma och här lär jag inte träffa någon! Mina manliga kollegor på jobbet, vilket är 90% av kollegorna, vill inte heller umgås, fattar inte varför, är kanske som en tidigare kollega till mig sa: Du måste vara livsfarlig....

Så som tjej i en mansdominerad branch är det inte heller lätt att hitta någon. Funderar ibland på vad det är för "fel" på mig men kan inte sätta fingret på vad det kan vara.

Jaja, det ger sig så småningom men lite tråkigt är det ändå.

Besviken...

Mest på mig själv! Varför låter jag mig bli behandlad som skit? 

Här har jag kämpat för min egen skull och även för barnen. Så kommer någon och säger något som jag uppfattar som kritik. Vad händer då tror ni??? Jo! Jag tar åt mig och känner mig värdelös, det jag gör är tydligen inte bra för den/dom personen/-erna. 

Jag vet så väl att jag inte ska ta åt mig så men gör det iaf. Lika med både egentid, kärleksliv, familjeliv och arbetsliv! På samtliga plan verkar jag ha misslyckats under dom sista månaderna. 

Behöver verkligen någon som peppar mig annars kommer jag snart inte orka längre!

Funderar lite på vad en ensamstående, medelmåtta till trebarnsmor skulle vilja ha. Kommer inte på något bra nu. Vad har jag att erbjuda? Varför skulle någon vilja umgås med mig? Många förvirrade tankar så här på kvällskvisten!

Lägger igen mina gluggar och sover lite nu. Godnatt!

Rörigt....

Det är det både i huvudet, hemmet och på jobbet just nu! Mycket som ska klaffa. Köket ska bli klart, projekt på jobbet som måste bli klara i tid och huvudet måste rensas. 

Börjar få lite ordning på några delar men för att jag ska känna mig lugnad måste något bli klart! Om tre veckor är målet för köket satt! Till semestern är målet med jobbet att alla lösa trådar som finns nu ska vara lösta. 

I huvet är målet satt till så fort jag kan för där betas punkter av hela tiden! Endel kommer till och annat försvinner. Finns mycket att jobba på.

Men nu kör vi en sak i taget: fokus på köket och att jag mår bra! :-)

Kram på er alla!

Hej vad det går...

Här är full fart på renoveringen av köket. Ska bli så skönt när det är klart. :-) Just nu bor vi i fullständigt kaos, allt som borde vara i köket är utplacerat i alla andra rum och där det fanns en yta över...

Tur jag är ledig i veckan så jag enbart kan fixa med detta. 

Resultat kommer när det är klart. :-)

Ha en bra vecka alla goa läsare. :-)