Jag vågade!

Blev straxt innan jul tillfrågad om jag ville gå på blinddate. Funderade bara två minuter innan jag sa ja och i helgen var det dags.

Vi båda hade bara fått veta tid, namn på den andra och plats där vi skulle mötas, inget mer. Så vad som var planerat hade vi ingen susning om. Tjejen som ordnat daten hade bokat bord och vi hade fått välja mat före så den var beställd. Efter så blev det bowling, som jag vann tre av fyra rundor. Hon hade även bokat shuffleboard, något som ingen av oss testat tidigare, även detta vann jag men med mycket mindre marginal än på bowlingen. ;-)

Efter detta hade vi hunnit prata massor om allt möjligt men vi gick ändå vidare och satt på en pub o pratade ytterligare någon timme. Om det leder till något mer det vet jag inte idag. Vi hade några trevliga timmar tillsammans men för mig kanske det inte är det jag vill ha.

Viktigast för mig var ändå det att jag vågade göra något som tidigare gjort mig osäker o obekväm. Har alltid försökt dämpa mig när jag träffar nya människor, finns kanske en anledning till det, pratar nästan inte alls kanske är ett bättre sätt att säga det på. ;-)

Så nu ska jag våga både öppna munnen o prata med folk jag inte känner och se till att träffa nya människor. Vad tror ni om det??? :-D

Så går in i en ny vecka med en ny erfarenhet i ryggsäcken!

Jobba lugnt och ta hand om er där ute! :-)

Gamla minnen!

Idag har det gått att läsa i sociala medier och i tidningar om en tjej som gav en av sina mobbare svar på tal.

Det får mig att fundera på alla mina år i grundskolan. Alla år av sparkar, glåpord, ensamhet, självmordstankar o taskiga kommentarer. Nio år av ett nästa konstant rent helvete. Idag har jag lagt det bakom mig men när jag ser någon bli mobbad eller hör talas om detta kommer känslorna tillbaka.

Det värsta som jag upplevde var den gången i femte klass när en lärare kläcker ur sig: Jag förstår inte hur du kan vara med o mobba, du som vet hur det är att bli mobbad... Till saken hör att jag inte hade valt sida utan höll mig utanför tjafset. Men just känslan av att dom visste utan att göra något åt saken. Alla struntade i det när det handlade om mig men om några andra i klassen började bråka togs det tag i direkt.

En annan gång jag minns tydligt är när klasskompisen i raden bakom mig satt och ritade på mig och mina kläder, sa till personen flera gånger att sluta. Efter en stund blev jag så arg att jag ställde mig upp, vände mig om och gav personen en örfil... Gissa vem som fick skit för den händelsen! Inte den som ritade iaf.

Vad jag minns har ingen av mina plågoandar bett om ursäkt, har inte förväntat mig någon heller.

Idag väljer jag att inte umgås med mina plågoandar. Ganska naturligt då jag efter gymnasiet valde att flytta många mil bort och skapa mig ett liv med sambo och barn. Finns inga planer på att flytta tillbaka heller, jag trivs med livet här, har ett bra jobb och några mycket goda vänner.

Visst har det präglat mig, släpper inte vem som inpå livet. Tar lång tid innan jag litar tillräckligt på människor runtomkring mig. Men på det stora hela mår jag bra idag.

Finns ett antal människor som alltid stod bredvid mig under den här tiden och till er vill jag säga: tack för att ni fanns där då! Tyvärr har vi av olika anledningar tappat kontakten under åren som gott men ni kommer alltid finnas i mina tankar som goda vänner!

Visst, jag har säkert gjort taskiga saker jag med under min uppväxt men inte vad jag minns satt det i system.

Skriver inte detta för att få sympatier utan mer för att belysa problematiken runt mobbning och att det tyvärr ofta är den mobbade som själv måste säga ifrån för att det eventuellt ska hända något! Styrka till alla som någon gång blivit mobbade! Det är inte er det är "fel" på utan mobbarna! Tänk på det!

Nu måste det snart vända???

Efter att det under en period hänt mycket skit runt mig så borde det snart vara slut på det...

Idag på väg hem från jobbet studsar det upp en råbock någon meter framför bilen. Smällen gick inte undvika och mycket plast, lampglas mm yrde om min stackars bil. Själv blev jag mest chockad och stirrig, var helt uppe i det blå flera timmar efteråt.

Men trotts all skit dyker det upp små ljusglimtar, killen som kom i bilen från andra hållet var polis, på väg till jobbet. Tack för den då han fixade allt praktiskt med anmälan, jägare och utmärkning av platsen samt fixade till bilen så jag kunde ta mig hem iaf. :-)

Ska bli intressant se hur länge jag blir av med bilen, mycket plast som måste bytas, lampor som är helt kraschade och jag misstänker att huven också fick sig en smäll...

Men viktigast är ändå att jag klarade mig, bilen är ju "bara" materiella ting som går att ersätta. :-)

Imorgon är en ny dag och jag ska hämta min jobbdator på bygget där den blev kvar förra veckan. :-) Tack o lov behöver jag inte köra min bil den här gången. ;-)

Vilken dag...

Vissa dagar borde jag inte ens lämna sängen. Idag har varit en sådan dag.

Dagen började utan missöden men efter frukost gick det bara utför. Var på ett möte 11 mil bort, som jag lika gärna hade kunnat skippa. Väl tillbaka på kontoret upptäckte jag att min dator blev kvar på bygget. Stor SUCK! Som tur är har vi datorer det går att låna så har en sådan till onsdag då nästa tripp till dagens bygge är inplanerat. Men lite surt är det då jag hade endel filer i den som jag behöver.

Sedan fortsatte jag ut till en annan arbetsplats jag brukar vara på. Dit gick det utan bekymmer, när jag skulle lämna glömde jag bort att "checka ut" parkeringen så bara vända och åka tillbaka.

Väl på väg hem insåg jag att det kan vara bristen på riktig lunch i tre veckor som var problemet så bara fixa lite mat. La mig även att vila lite med lillkillen som hälsade på.

Tillbaka i stan för årets sista torsdagkväll på torget, betalar parkeringen,  flyttar bilen lite då jag inte stod helt ok i rutan, går ur, låser bilen och börjar gå.... Inser då att jag har parkeringsbiljetten i handen fortfarande...

Blir spännande se hur den här dagen slutar. ;-)

Hej vad det går!

Det har redan passerat två veckor av min semester.

Efter en vecka med underbart väder var det idag dags för dotterns konfirmation och vad händer då! Jo, regnet har mer eller mindre öst ner... Så grillat under parasoll och paraplyer, men det blev bra ändå... :-)

Nästa vecka ska jag bara slappa och göra saker jag tycker är kul. :) Får se lite hur allt fortlöper för sedan är det dags gå tillbaka till jobbet. Vet redan att det är mycket som måste tas tag i direkt när jag kommer tillbaka. Så blir full fart direkt.

Har även annat i mitt privatliv som måste fixas och tas tag i. Ska bli skönt vara barnledig några veckor. Tur jag har förstående vänner som orkar med mig...

Kram!

Semester

Tänk vad det är skönt med lite semester. Den här veckan har jag haft lite ledigt med mina små hjärtan. Vi har ägnat oss åt saker som dom velat göra.

Om bara några dagar kommer stora hjärtat hem igen och nästa vecka är det full fart med en konfirmation som avslutning.

Tiden går så fort och snart är det dags för jobb och vardag igen. Vill ha lite egen tid och vet att det kommer så småningom.

Vänner...

Tur man har vänner! Vissa kommer och stannar länge, andra passerar förbi ganska snabbt men ger ändå många gånger avtryck som finns kvar länge.

Sedan finns det dom som kommer in och i början får dig att må toppen. Efter ett tag börjar varningstecken komma och tillslut går det inte längre, du mår skit, undrar vad du gör för fel och varför vederbörande inte vill umgås längre.

Har haft många sådana "vänner" i mitt liv. Den senast får mig fortfarande flera månader senare att ifrågasätta mig själv. Visst, vet att det inte var jag som gjorde fel, utan sa stopp istället, men ändå finns tvivlen där ibland.

Försöker fokusera på det som är bra i mitt liv och är så glad över alla vänner som finns för mig!

Tyst o tomt...

Igår drog stora dottern iväg på konfirmationsresa och ska vara borta en vecka. Dom andra två barnen är hos sin pappa. Så jag är själv hemma och hatar det!

Vill ju träffa någon som tycker om mig som jag är.... En ensamstående mamma med tre barn, ett jobb som gör att jag ibland måste jobba över, bor i en liten lägenhet utanför stan men ändå vill göra massor som inte finns tid eller möjlighet att göra.

Visst har jag vänner men de flesta av dom är själva med sina barn eller i relationer vilket gör att en kväll ute och umgås inte är speciellt prioritrat. Så många kvällar tillbringas ensam hemma och här lär jag inte träffa någon! Mina manliga kollegor på jobbet, vilket är 90% av kollegorna, vill inte heller umgås, fattar inte varför, är kanske som en tidigare kollega till mig sa: Du måste vara livsfarlig....

Så som tjej i en mansdominerad branch är det inte heller lätt att hitta någon. Funderar ibland på vad det är för "fel" på mig men kan inte sätta fingret på vad det kan vara.

Jaja, det ger sig så småningom men lite tråkigt är det ändå.

Besviken...

Mest på mig själv! Varför låter jag mig bli behandlad som skit? 

Här har jag kämpat för min egen skull och även för barnen. Så kommer någon och säger något som jag uppfattar som kritik. Vad händer då tror ni??? Jo! Jag tar åt mig och känner mig värdelös, det jag gör är tydligen inte bra för den/dom personen/-erna. 

Jag vet så väl att jag inte ska ta åt mig så men gör det iaf. Lika med både egentid, kärleksliv, familjeliv och arbetsliv! På samtliga plan verkar jag ha misslyckats under dom sista månaderna. 

Behöver verkligen någon som peppar mig annars kommer jag snart inte orka längre!

Funderar lite på vad en ensamstående, medelmåtta till trebarnsmor skulle vilja ha. Kommer inte på något bra nu. Vad har jag att erbjuda? Varför skulle någon vilja umgås med mig? Många förvirrade tankar så här på kvällskvisten!

Lägger igen mina gluggar och sover lite nu. Godnatt!

Rörigt....

Det är det både i huvudet, hemmet och på jobbet just nu! Mycket som ska klaffa. Köket ska bli klart, projekt på jobbet som måste bli klara i tid och huvudet måste rensas. 

Börjar få lite ordning på några delar men för att jag ska känna mig lugnad måste något bli klart! Om tre veckor är målet för köket satt! Till semestern är målet med jobbet att alla lösa trådar som finns nu ska vara lösta. 

I huvet är målet satt till så fort jag kan för där betas punkter av hela tiden! Endel kommer till och annat försvinner. Finns mycket att jobba på.

Men nu kör vi en sak i taget: fokus på köket och att jag mår bra! :-)

Kram på er alla!

Hej vad det går...

Här är full fart på renoveringen av köket. Ska bli så skönt när det är klart. :-) Just nu bor vi i fullständigt kaos, allt som borde vara i köket är utplacerat i alla andra rum och där det fanns en yta över...

Tur jag är ledig i veckan så jag enbart kan fixa med detta. 

Resultat kommer när det är klart. :-)

Ha en bra vecka alla goa läsare. :-)

Ojojoj...

Det finns dagar när jag önskar det gick o stoppa huvet i sanden o hoppas på att allt löser sig ändå...
Funkar ju inte riktigt så och efter den här dagen känns det i skallen att det hänt massor av sådana saker.

Som tur är handlar det idag bara om materiella ting och utan större skador. Vilket i sammanhanget inte alltid blir så.

Gott det är kort vecka o att det snart är helg! :-)

Usch...

Jag hatar verkligen det här... Har åkt på stressmage igen och nu funkar inget...

Som tur är har jag kunnat ligga hemma idag utan att bry mig om jobbet. Kände bara att jag var tvungen till detta för att orka. Så kommer bli några dagar nu med att bara äta skonsam mat för magen. Är redan lite bättre men inte bra ännu.

Har även fått stora tjejen att hjälpa till med målningen. Ska måla om väggarna i vardagsrummet innan mina soffor kommer för att få det lite snyggare... Så efter att jag maskerat listerna sittande på golvet, vilket funkade mellan magkramperna, fick hon börja måla. Själv låg jag på soffan o kollade på... Tills det var dax att måla nere vid listerna för då kunde jag hjälpa till. :-)

Imorgon blir det jobbet, iaf halva dagen. Sedan får vi se om jag orkar mer...

Ha det gott nu!!!
Kram

Funderingar....

Har under dom sista veckorna gått i ett ständigt grubblande... Har varit lite för mycket på jobbet under en lång tid, pga lite olika faktorer men största problemet har varit att personer inte gjort det dom skulle vilket gjort att jag fått lite väl många samtal från kund om saker som borde varit klara för länge sedan...

Resultatet blev att jag tillslut kände att nu orkar jag inte mer... Och började fundera på om det kanske vore dax att byta jobb. Har en gammal kollega som tyckte jag skulle börja hos dom ist så åkte dit för att se lite vad dom gör och träffa deras chef mm. Nu är det besöket gjort och det börjar bli dax att bestämma sig för hur jag vill göra.

Saken är den att samtidigt som jag sa stopp sa en annan utav mina kollegor upp sig, han är min Teamledare, vilket nu har gjort att jag ev kommer få en liten annan roll där jag är idag. Så funderingarna kommer fortsätta iaf den här veckan oxå. Det börjar klarna åt vilket håll jag ska gå men är inte helt färdig med detta än... För mig kommer den stora frågan vara det rent praktiska, som vart jag är stationerad och vilka arbetsuppgifter jag kommer ha. Har ju en hel del logistik med barn och deras aktiviteter att ta hänsyn till. Visst vore det kul med lite mer i plånboken men ibland är inte det viktigast, vi ska alla må bra och känna att vi hinner med  det som ska göras. :-)

Ha det gott alla!

Saknad....

Jag har/hade en mycket god vänn. Kunde prata o diskutera allt möjligt med den här personen. Tyvärr så har vi lite olika önskemål i livet med vissa saker vilket under åren gjort att vi bryter kontakten.

Varje gång har det kommit från mig och alltid av samma anledning. Jag vill ha mer än personen kan/vill ge...

Nu har det blivit så igen även den här gången är valet mitt men inte av den tidigare anledningen... Visst den finns där men har insett att kan inte personen så är det så.

Ibland kan man som jag gör nu önska att saker vore annorlunda. Hade verkligen behövt min vän. Man kan nästan säga att jag valde att säga stopp pga att jag mår dåligt själv vilket gör att endel personer runt mig som är små energitjuvar orkar jag inte med.

Så här med lite distans till det hela kanske jag som vanligt hade lite bråttom. Hade verkligen behövt just den här vännen nu. För hur det än var så var vännen alltid mitt bollplank. Spelade ingen roll om det var stora eller små beslut som jag skulle fatta så hade vännen alltid bra åsikter och fick utan att leda mig åt ena eller andra hållet mig att tänka efter mer än en gång...

Det behövs... För jag kan vara extremt impulsiv ibland. O just nu får jag betala ett högt pris för det....

Behöver dig vännen men du finns inte här för mig nu... :-(

Har varit framme vid väggen o vände med en hårsmån men kommer vara en lång väg tillbaka.

Så till alla som läser det här: ta hand om era vänner o vårda dom med kärlek för en dag när ni behöver dom kanske dom inte finns kvar...

Kram
Korkade
VimsanJBR

Glädje!

Ibland kan jag önska att livet hade varit annorlunda... Speciellt efter en jobbig dag med griniga barn. Men när dagen är över och barnen somnat så vet jag att det finns inga människor jag älskar så mycket som mina barn. :)

Spelar ingen roll hur mycket jag ger till dom får alltid tillbaka mängder! Vi har alla våra bra och dåliga dagar.

Älskar er barnen ni är dom viktigaste personerna i mitt liv!

Tänk på att uppskatta det ni har i livet!

Massa kramar till er alla!
Vimsan JBR

Tröttsamt...

Jag har endel personer i min omgivning som jag helt har tappat både förtroendet och förväntningarna på... Några av dessa har jag helt enkelt nästan raderat ur mitt liv, andra är svårare att bli av med.

Det har under perioder varit några riktiga energitjuvar och nu börjar jag känna att jag nästan har landat med dom som finns i mitt liv nu. Några till kommer garanterat att försvinna per automatik medans några antagligen alltid kommer finnas kvar på något sätt.

Vi kan ta ett exempel... Har en tidigare mycket god vän som jag helt stängde ut från mitt liv för några månader sedan. Jag tyckte att personen betedde sig både dumt och egoistiskt i många lägen. Då staden inte är så stor så springer man lätt på varandra speciellt då vid utekvällar. Det var precis det som hände och vi pratade lite... Så kom några mail och SMS under dom senaste veckorna men så fort jag försöker bjuda till för att kanske ev kunna umgås längre fram på ett annat sätt än tidigare så tackar personen nej. Vilket nu har resulterat i att jag ännu en gång funderar på att helt lägga ner kontakten, för varför ska jag försöka få till något när motparten uppenbarligen inte vill. Jag vet att det är en energitjuv vilket jag eg önskar att det inte vore, men kanske är ändå det här det bästa...

Vet att många känner igen sig med personer runt omkring sig... Vi har alla dessa energitjuvar och någon gång kanske man måste säga STOPP!!! Jag vill/orkar inte mer!

Kram
Vimsan JBR

Hoppsan!!!

Vart tog tiden vägen??? Måste ha hoppat över en massa dagar för snart är det ju februari...

Världens bästa granne har flyttat och nya hyresgäster har redan flyttat in. Får bli ett besök hos M och barnen till helgen. Har lite småfix som hon behövde hjälp med... Kommer bli tomt här på gården då vi umgicks nästan varje dag. Men kanske blir det mer gjort här hemma. ;)

Om bara några veckor fyller min lille kille 7 år... Tänk vad tiden går. :) Dom blir stora så fort... Snart är dom vuxna och utflugna... ;) Lurvas är 6 månader nu vilket jag inte heller kan fatta.

Snön kom ju tillslut och med den kom även minusgraderna. Äntligen. :) Trivs bättre med några grader kallt än när det är runt 0 grader och bara slask..

Blev endel svammel idag bara men va gör det... ;)
Kram
Vimsan JBR

Vardag...

Äntligen är vi tillbaka i rutinerna igen... I och A är här varannan vecka, L bor här nästan jämt och jag jobbar som vanligt för mycket... ;)

Skolan har börjat och mamman ska komma ihåg alla gympapåsar, läxor, fikadagar och allt annat som ska med till eller från skolan. Tur jag numera har en kalender precis innanför dörren så jag kan skriva upp allt direkt... Bara hoppas att det funkar oxå. ;) Kommer bli en mycket intressant måndag då jag ska ha upp I och A tidigt efter att dom varit hos pappan i två veckor och då kan dom sova nästan en timme längre än vad dom kan här.

Annars flyter la livet på som vanligt. Händer inte mycket här ute i byn... Bästa grannen flyttar om två veckor, blir intressant o se vad det är för pensionärer som flyttar in där... ;) Själv ska jag försöka planera in någon/några helg/er med vänner någonstans... Vill ju ha något kul att se fram emot jag oxå... Ska bara komma på vad jag vill göra och spara lite pengar först. :)

Kramiz...
Vimsan JBR

Nytt år nya möjligheter!!!

Efter ett lååååång uppehåll så blir det några rader här... :)

Det hinner hända en hel del på bara några veckor så på dom här månaderna har det hänt massor!!!

Men för att inte tråka ut er med en kilometerlång utläggning så blir det en sammanfattning av mitt slut på förra året...

Det slutade med sjukdom, trötthet och en liten skål... ;) Stora delar av hösten har jag varit extremt trött... så att året skulle sluta så va ju inte speciellt oväntat... :)

Nu blir det att blicka framåt o se vad det här året för med sig!!!

Så god fortsättning på det nya året alla goa vänner o läsare!!!
Kram Vimsan JBR