Bloggar om livet som ensamstående mamma med tre barn och heltidsjobb samtidigt som kilona ska bort.
söndag 24 februari 2013
Funderingar....
Resultatet blev att jag tillslut kände att nu orkar jag inte mer... Och började fundera på om det kanske vore dax att byta jobb. Har en gammal kollega som tyckte jag skulle börja hos dom ist så åkte dit för att se lite vad dom gör och träffa deras chef mm. Nu är det besöket gjort och det börjar bli dax att bestämma sig för hur jag vill göra.
Saken är den att samtidigt som jag sa stopp sa en annan utav mina kollegor upp sig, han är min Teamledare, vilket nu har gjort att jag ev kommer få en liten annan roll där jag är idag. Så funderingarna kommer fortsätta iaf den här veckan oxå. Det börjar klarna åt vilket håll jag ska gå men är inte helt färdig med detta än... För mig kommer den stora frågan vara det rent praktiska, som vart jag är stationerad och vilka arbetsuppgifter jag kommer ha. Har ju en hel del logistik med barn och deras aktiviteter att ta hänsyn till. Visst vore det kul med lite mer i plånboken men ibland är inte det viktigast, vi ska alla må bra och känna att vi hinner med det som ska göras. :-)
Ha det gott alla!
söndag 17 februari 2013
Saknad....
Jag har/hade en mycket god vänn. Kunde prata o diskutera allt möjligt med den här personen. Tyvärr så har vi lite olika önskemål i livet med vissa saker vilket under åren gjort att vi bryter kontakten.
Varje gång har det kommit från mig och alltid av samma anledning. Jag vill ha mer än personen kan/vill ge...
Nu har det blivit så igen även den här gången är valet mitt men inte av den tidigare anledningen... Visst den finns där men har insett att kan inte personen så är det så.
Ibland kan man som jag gör nu önska att saker vore annorlunda. Hade verkligen behövt min vän. Man kan nästan säga att jag valde att säga stopp pga att jag mår dåligt själv vilket gör att endel personer runt mig som är små energitjuvar orkar jag inte med.
Så här med lite distans till det hela kanske jag som vanligt hade lite bråttom. Hade verkligen behövt just den här vännen nu. För hur det än var så var vännen alltid mitt bollplank. Spelade ingen roll om det var stora eller små beslut som jag skulle fatta så hade vännen alltid bra åsikter och fick utan att leda mig åt ena eller andra hållet mig att tänka efter mer än en gång...
Det behövs... För jag kan vara extremt impulsiv ibland. O just nu får jag betala ett högt pris för det....
Behöver dig vännen men du finns inte här för mig nu... :-(
Har varit framme vid väggen o vände med en hårsmån men kommer vara en lång väg tillbaka.
Så till alla som läser det här: ta hand om era vänner o vårda dom med kärlek för en dag när ni behöver dom kanske dom inte finns kvar...
Kram
Korkade
VimsanJBR